Insomnia

Funderade på kärlek, ytlighet, gemenskap i natt när jag inte kunde sova.

Delade med mina funderingar på dejt sidan å fick sån sjuk respons att jag måste dela den även här.

Jag anser ju att ytligheter börjar ta över ärligheten.

Jag har en ganska så egen fundering å tanke. =)

Dom flesta lägger sej ju under kniven för att rätta till det ena å andra. Å det är fortfarande ansett som lite "fult" Så man avslöjar det inte så gärna. Jo, pattar flashas tydligen gärna.. Nu pratar vi näsor, tänder, öron, hår....

Tänk om man blir tvär förälskad, vilket man ÄRLIGT talat blir delvis i ett utseende, skaffar barn å ut kommer något som hämtat ur en garbage pail kids kortlek...

LURAD!! Dom brudarna har nog ett å annat å förklara!

Jag kan ju vackert erkänna att jag eller mina barn inte lurat någon =)

Mer oviktigt tänkande...

*Man kan nog intala sej att man är kär. Bara för att man vill så jävla gärna. Vilket inte lär hålla. Men man står kanske ut. Just för att det borde vara bra.

*Man kan nog nästan känna illvilja emot en människa, för att man är inpräntad i hjärnan att DEN typen gillar inte jag. När det egentligen är en känsla av något man bara inte kan hantera. Kärlek å smärta.. linjen är hårfin.

*Passion å attraktion kan ju slå till helt vansinnigt, men det betyder ju tyvärr inte att man passar livet ut. Man behöver ju inte ha NÅGOT gemensamt. Förutom attraktionen.

Opposits attract.. =)

*Ett förhållande utan bråk anser jag vara tråkigt.. Nu pratar jag inte flygande porslin. Utan mer att man måste lufta förhållandet ibland. Folk som levt ihop i 20 år utan att bråkt.. Hemskt..

*Man kanske har någon som man vet skulle vara allt man behöver. Men just därför släpper man inte in dom, för då vet man att man e fast sen. På gott å ont....

*GÄSP*

God natt å sov got....