Bitterfitta!

Jag kan fan inte ens sova...

E så trött på skiten... på det tysta!

Mitt mamma hjärta vissnar sakta.

Jag har alltid haft ett hopp. Det är det som fått mej att köra ner huvet å köra.

Men nu finns snart inget kvar.

Bara verkligheten som upprepas gång på gång.

Å mitt hjärta gråter.

Över att jag känner så här.

Att människor som inte har med något att göra blir påverkade.

Jag hatar mej själv för att jag skriver saker å sen raderar dom. Att JAG påverkar. Men egentligen är det ju sekundärt.

JAG BLIR TOKIG!

Och jag kan lova er! Jag e så less på att få blickar som tror att jag ljuger.

Finns nästan ingen som förstår. Men några förstår mer än jag själv.

Tack A för ditt mail... Betyder så mycket!

Idag e jag bitterfitta.... Inte Virrpanna...