4 Oktober 2010
Vi har flyttat! Jag har ett HEM! Å jag har funnit lugnet.. Äntligen!!!!
Fy fan va vi e värda det här! Jag och barnen! Jag lagar mat å diskar å donar.. är inte ens jobbigt. Så från att ha gått från total ovilja att göra något av det till att faktiskt trivas under tiden är ju helt underbart!
Är massor av kartonger som inte är uppackade än. Men och? Vi ska ju bo här nu! :)
Wilgot har börjat lekis i stora gruppen. Och trots att allt gått hyfsat bra så insåg dom till slut att vi haft rätt från början. Idag va hans första dag i lilla gruppen. VITS teamet har klivit in i skolan för att hjälpa till å i November sätter den ordentliga utredningen igång. Jag längtar!!! Min VITS handläggare är helt otrolig. Hon säger till mej att låta skolan ta hand om sitt. Jag ska ta hand om utredningen på BUP. Hon säger att jag kommer få nog ändå. Å hittills så litar jag på henne. Så jag försöker släppa skolan å fokusera på hemma.
Melker går på dagiset bredvid. Vi saknar Hummelsta dagis nåt fruktansvärt.. dom har ju följt oss genom ALLT! Brand, bröllop, skilsmässa, flytter, gråt, skratt, utredningar å läkarbesök med båda två... Men vi ska hälsa på. Jag måste bara låta oss landa lite i det här nya. Allt är ju nytt. Det betyder inte att vi inte saknar dom!
Lena har pojkarna när jag jobbar natt å helg. Hon är anställd och mamma å pappa är numer bara mormor å morfar! UNDEBRART!!!! Kunde inte blivit bättre!
Men såååååå mycket har fallit på plats! Å jag ser fram emot framtiden. Jag har lite smått kunnat börja planera, får ihop vardagen lite bättre. Nu finns det ju inget som säger att jag inte kan falla igen, men jag har ett hopp.. å ett lugn som jag inte haft på flera år.
Äntligen! Suss gav ett brev i julklapp där hon skrev att 2010 skulle bli mitt år. Det kändes inte så i början.. inte ens i sommar. Men jag tror hon haft rätt! Hon har ofta det :) Jag älskar dej och är så stolt å lycklig över att ha dej i mitt liv!
Å jag tror jag kan släppa in kärleken i mitt liv igen..
Men bara på Sonja Aldéns vis.... Du får inte.
2 Augusti 2010
Jag saknar jobbet så jag blir tokig.
Jag är i ett känslomässigt tumult. Som alltid. Å har slutat vänta på att något ska hända.
Om en månad flyttar vi till en trea. Ska bli så underbart skönt.
Wilgot börjar Lekis å utredningen sätter igång. Kan bara bli bättre även om det kommer bli tufft såklart.
Jag ser ljuset i tunneln... =)
Dock så hattar jag i kärleksträsket. Saknar någon så förbannat. Tvåsamheten. Men inte att bo ihop. Och dagarna jag trivs med att vara ensam är fortfarande fler.
19 Maj 2010
Lagom ålder för en champagne & vinälskande kvinna med former. Älskar att få människor att må bra, få dom att skratta.
Förvirrad men glad. Kanske hör ihop?! Hahaha...
Är ensamstående med mina två älskade pojkar. Jag bor i en allt för liten lägenhet. Jag jobbar heltid med ett jobb jag älskar.
Jag har en handfull riktigt nära underbara vänner. Utan dom skulle jag inte ta mej fram just nu. Mina föräldrar är min grund. Dom är helt underbart fantastiska med allt vad det innebär!
Jag älskar med allt. Å älskar fenomenet förälskelse.
Jag älskar för fort å bryr mej oftast mer om människor än vad dom bryr sej om mej. Jag är vansinnigt kass på att värdera mej själv. Att se till mej själv. Men är å andra sidan livrädd för att någon ska tycka illa om mej, eller ha åsikter om mej som människa som jag anser felaktiga.
Jag har alltid ansett mej vara intelligent. Men känner mej just nu bortkopplad från världen. När jag hamnar i akutsituationer så blir jag totalfokuserad å bara gör. Rakt av! Stänger av allt å kör.
Hamnar jag i konflikt eller blir ifrågasatt så känner jag bara. Blir jag dessutom ledsen hamnar jag i shutdown mode.
Just nu befinner jag mej i nåt virrvarr av känslor. Enorm trötthet. Har känslan av att ha glömt något hela tiden. Har inget fokus på viktiga saker. Får liksom ingenting gjort.
Samtidigt som jag är tokbesluten att göra 100 för min son och för oss i familjen. Som sagt, förvirrad!
Jag vet inte om jag vill blanda in kärleken i vårat liv igen. Jag har varit med om för mycket. Även om allt jag vill är att få älska. Att få ge... å förhoppningsvis oxå få. Men jag vågar nog inte luta mej emot någon annan än mej själv.
(Förälskad blir jag gärna, gratis ENERGI!!!!!)
You live and you learn =)
