Dyngkåt å hur helig som helst..

Jag köpte den till Suss i present igår, å tog en till mej själv med. Tror hela boken är att läsa om mej själv.
Bara baksidan får mej att känna att det finns fler. Som jag. Som bara vill få vara den jag är. Men ändå blir någon annan ibland bara för att det passar bättre. Å jag hatar det ju. Jag e jag. Å jag vet att jag e bra som jag e. Å jag vill att alla ska vara sitt sanna jag. Bara. Å jag vill verkligen kunna vara bara jag. Jämt.


Dom som verkligen känner mej. Känner mej å vet hur jag verkligen fungerar å vad jag vill ha. Sen finns det dom som tror att dom känner mej. Men det gör dom inte. Att få se riktiga sanna, nakna linda är det inte så många som får. Å dom som har gjort det, vill jag/vågar jag ha nära. Å jag vill inte leva en dag utan dom.


Vet ni.. jag har en vän. Jag kan ringa ett på natten å bara gråta. Å jag vet att hon lyssnar. Till min gråt. Det finns liksom inga gränser. Å henne värderar jag så ofantligt högt. Jag är så lycklig som har henne i mitt liv.
Ska nog ta å blogga om henne en dag. Kommer bli ett lång inlägg, med massor av kärlek å styrka.


Nakna Linda.. Om jag ringer dej å gråter och e så där härligt ostrukturerad å svamlig.. Då har du fått se nakna Linda. För jag tycker inte om att blotta mina svagheter. Det är ju som att erkänna dom. Men dom finns där.  Å gråter gör jag. Säkert en skvätt varje dag. Sen om det är av lycka, sorg eller hopplöshet. Det är osagt.


Å jag känner att jag inte vill leva som ensam vuxen längre. Jag längtar efter vuxet vardagligt sällskap. Men vette fan om jag vågar blotta mej för en kärleksrelation.


Tur att jag har mina vänner. Som min L :)
Han va här idag å tog hand om mej lite. Gud vad jag älskar dej! 
Å igår fick jag fika å mysa med S å hans underbara barn. Det ger mej så mycket lycka å energi. Can´t live without it!
En hel kväll med så mycket kärlek å vuxna diskussioner hus bästa Suss. Jag va fylld med lugn å kärlek när jag åkte därifrån inatt... Uppenbarligen ganska fylld på vin oxå :S


Jaja, nog om det. Det ska bli underbar läsning. Hoppas bara jag kan somna. Är rädd att det är en sträckläsningsbok.




"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.

Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."

/Mia Skäringer 

När Mia Skäringer började blogga hade hon samma tanke som när hon skrev sina krönikor i tidningen mama: den skulle vara garanterat pumpsfri. Det vill säga "inga bilder på ett par snygga pumps jag såg i affären på väg till dagis". Resultatet har blivit en bok som är både rolig och allvarlig, tankeväckande och stark. Mia Skäringer bjuder på ett befriande öppet sätt in oss i sitt eget liv och delar med sig av sina erfarenheter, av skilsmässa, föräldraskap, nytt familjebildande. Dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende. Hon krossar myten om superkvinnan som med ett glatt leende håller alla bollar i luften samtidigt, och önskar alla att ha mod att vara den man är och tänka mindre på att duga.