Söndag.

Har varit vaken sen 7... ja. 8..


Har en stor snarkande klump med kärlek i min säng! Alla borde ha en egen Leif :)
Han är ta mej fan nåt av det bästa i mitt liv! Vänskap de luxe. Vi skulle fan kunna gifta oss tror jag! Hahahaa...


Lycklig att jag har män i mitt liv. Som är så underbara. Som jag älskar. Dom litar jag på.
Men hur fan ska jag våga bli kär?


Mitt mantra "jag klarar mej själv" blir mer å mer sant. Vem fan ska få mej att förstå att ibland är två starkare. För jag ser det inte. Det bara upprepar sej.
Även om känslan av att jag klarar mej själv, just nu, inte är jätte stark. Jag är fan slut. Hela jag e slut. Jag kan börja gråta, bara av att tänka på mina barn. I förrgår kom Wilgot å satte sej i mitt knä. Han tittade på mej å sa.
"Mamma, jag älskar dej. Jag vill att Du ska vara glad igen. Inte trött å ledsen. Jag ska försöka vara snäll."
Mitt hjärta!


Jag får liksom ingen ordning på prioriteringarna i mitt liv. Jag har ingen ordning på nåt. Ingenting av det jag intalar mej att jag ska göra blir gjort. Bara hälften. Ibland inget.
Men jag tar en dag i taget. Med allt.
Jag ska fan hitta källan till min ångest om jag så ska göra det själv. Om det så ska krävas en jävla utredning på mej med. Men jag vet ju att jag inte alltid varit så här. Det är nu.. eller dom senaste åren. Kanske tom senaste året....


Nä.. nu Har han vaknat så det är pizza dax! :D

Takida – Never Alone Always Alone - Box Room Version