Å när något som påminner om känslan kommer, så blir jag livrädd att det INTE är mer, än just viljan att ha känslan, mer än personen ifråga. Det har hänt. Tyvärr..
Jag fullkomligt AVSKYR att såra männsikor. Jag försvarar fan vem som helst till dödagar.
Varför vet jag inte. Men jag anser oss alla vara mänskliga. Å vi gör alla fel.
Jag gör det.. å om det får mej att känna mej mer normal.. eller tom bättre, genom att försvara andras snedtramp eller dumdristigheter. Då är det så. Men det är jag.. å ibland kommer jag på mej själv. Med dom mest dumma förklarningar om varför någon annan gjort något.
När jag å min fd man satt i kyrkan med prästen innan bröllopet. Så frågade hon oss båda varför vi ville gifta oss. Vad som va det bästa/ sämsta med den andre.
Mitt svar va att hans glittrande ögon ALLTID fick mej glad. Han kunde få mej att skratta i dom mest galna situationer. Å att INGEN fått mej å känna mej så vacker som han fick. Det negativa tar jag inte här..
Hans svar va: att hon alltid ställer upp för alla å bryr sej. Hon har det största hjärtat jag mött.
Men det va svaret på båda frågorna.
Det gör lite ont i bröstet just nu.. å tårar trillar. För jävlar vilken bra dag det va. Å jag VET att vi älskat varandra mest. Ibland tar livet oanade vägar å det finns INGET! Inget vi kan göra åt det.
Men jag kan tala om här å nu, att det finns saker jag INTE står bakom. Å det spelar ingen roll om det så skulle vara min Jenny. Jag skulle aldrig sluta älska henne, men jag skulle inte stå bakom ett beslut om jag inte kunde stå för det själv. Så är det bara... Vad det gäller tänker jag inte skriva här. Jag må tala om det å vara ärlig med det.
Men att göra sej till en personlig måltavla skulle aldrig komma på fråga. Ligger för mycket känslor i det hela. Å jag måste respektera att det finns andra som tycker olika.
Jag säger ju vad jag tycker å tänker. Jag bryr mej om mina vänner. Å jag är nog tyvärr lite konflikt rädd. Men det beror nog mest på att jag sällan hamnat i konflikter innan jag blev mamma. Jag har liksom ingen träning. Är inte heller van att få mina intentioner ifrågasatta.
Blir jag förbannad blir jag tyst. Blir jag arg gråter jag. Blir jag oskyldigt beskylld bryter jag ihop.
Blir jag riktigt arg.. då blir jag lugn, hela jag skakar å min röst fryser till is. Jag har blivit det ett par gånger i mitt liv. Å det va skrämmande. Hoppas aldrig mer.
Men jävlar att jag e stark. Jag vet att jag klarar det mesta! Jag är så jävla lyckligt lottad som fått genomgå mina helveten å se andra gå igenom andra, mindre å faktiskt större. Jag kan stötta dom i deras å samtidigt känna vilken enorm styrka jag faktiskt besitter.
Som i morse. Jag gjorde det.
Klev nerför queenstreet med två barn i full mundering. Jag själv i detsamma. Vagn, två ryggsäckar packade med det som skulle med. INGET glömt!!!! En väska som skulle till pappan samt bilstol.
Trollen kom i tid, jag gick hem igen med tom vagn, å hann med bussen till jobbet. Å när jag sitter på bussen så njuter jag. Över att jag faktiskt är mer stark i motvind än i medvind. Inte alla som besitter den egenskapen.
Men jag har insett att flera av mina vänner besitter just den.
Ni vet vilka ni är.
Å hur FAN ska jag kunna släppa kontrollen i skolan.. I veckan ska W observeras av någon ur VITS teamet.. Å lärare sk intevjuas... JAG VILL VA MED. Har jag hållt koll på honom i 6 år, då kan jag väl inte bara sluta?!
I 6 år har jag fått höra. Linda sätt dej ner, slappna av, låt dom leka. Du måste släppa kontrollen...
Men i hjärtat har jag ju vetat! Å jag e stolt idag att han ALDRIG hanmnat i nån galen situation som han inte förstått själv hur han hamnat i den. En situation som skulle kunnat bli större än störst.
Jag har gjort mitt bästa utifrån mina resurser. Å dom har varit jävligt spröda emellanåt. Men jävlar att jag kämpat! Där kan INGEN slå mej på fingrarna. Å gudarna ska veta att jag slåss för att min minsta inte ska känna sej glömd eller trängd. Han e värd minst lika mycket tid som sin bror. Även om den kan vara mer negativ, tyvärr. Men tiden... det är den som e viktig.
Nä.. jag som skulle sova.. Tror några vill ha med mej ut.. Men min säng ROOOOOOOOOOPAR! Imorgon lär det kanske inte bli mycket av den varan :)
Flurpan ropade visst igen.. Med min D å ett gäng andra galningar.
Vi får se.. först är det tvättstugan i fem timmar. kul.
Ska sova tills jag vaknar. Å jag ska ligga där å drömma om att nån snor mitt täcke.. ibland är den tanken mer lockande än annars.
Jaja.. vi tar en favorit på det här grymt tankfulla inlägget... å säkert virrigt för alla som inte varit med och skrivit :)
Kärlek till dej min vän... Om jag, som jag sa, kunde ta en del av allt ditt helvete! Ton av styrka till dej å dina änglar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar