Har världen klarat sej utan dej, du vackra starka. Tårar rinner.. fast jag lovade dej då att inte gråta.
Men jag kan inte sluta..
Har inte ens förmått mej att ta ditt nummer ur telefonboken. Vill inte glömma.
Har inte hälsat på din familj. Jag vet inte om jag skäms för att tiden runnit iväg eller om jag är rädd att det skulle göra för ont. Vilket det än är så är det egoistiskt. Men sanningen.
Puss till dej ibland änglarna. Å ge dom vad dom tål!
Grejen e den... :)
Läste mina inlägg för ett år sen på gamla bloggen. Å bestämde mej. Imorgon ska jag ta DIOR macaran för din skull igen!
Puss finaste Nadja.
Nu ska jag sova, men jag har lyckan att vakna imorgon. iaf vad jag tror.
Å den lyckan ska förvaltas väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar