En reflektion..

Kanske inte den bästa.. Men känns rätt bra.. Just nu.

Att man ska se varje människa som en bok. Kanske inte alltid gå på omslaget eller texten på baksidan. Inte heller recensioner. Alla jämför med sina tidigare böcker. Vilka troligtvis inte alls e samma som Du läst. Man grundar det på erfarenheter och sina egna egenskaper.

Man kan bli besviken likväl som man kan bli överraskad positivt.

Men då har man iaf tagit valet själv.. Vilket jag anser vara viktigt.

Å precis som med alla böcker så kanske det behövs ett par kapitel för att känna att man greppar den. Vissa är enkla å man e fast på sida ett. Men slutet kan vara nåt i hästväg. Man kan ana tidigt. Men slår undan det å läser på. Allt annat är ju så jävla bra!

Några greppar tag om ens inre å man spar den livet ut.. Andra lånar man ut.

Vissa får man tillbaka. Andra inte.

Vissa ställer man undan, hittar å läser dom igen med ett leende. Vissa som man inte gillade förut, kan ge känslor man aldrig tidigare upplevt, för att man förstår på ett annat sätt.

Vissa har man i sin hylla, halvt lästa. Man vågar inte läsa den den fullt ut av rädsla för att hela livet ska te sej annorlundla.

Andra vill man ha i sin hylla, men det blir liksom aldrig av att man skaffar den.

Vissa börjar man på ett flertal gånger. Till slut hittar man rätt, å ingenting har känts enklare. Det gällde bara att förstå dom första sidorna. Då blir allt annat självklart.

Vissa exemplar har väldigt många läst.. Den blir lite ruggad å sliten. Tappar ett par sidor. Men den är ordentligt gjord, den är inte tillfixad utan håller ihop. Limmet är ibland det starkaste som finns. Men ingen har förstått den som Du. Så den stannar i din hylla. För alltid.

Guuuuuuuuuuuuuuuuud vilka reflektioner... hehe.. Måndag med regn.

Det säger allt!