Smått förstörd..

Jag har i min nyfunna glöd att börja blogga om vårat mest privata googlat som en galning ibland bloggar.

E folk totalt inkompetenta?

Va fan... tror människor på riktigt att man VILL att ens barn ska ha en diagnos? Men jag kan dock tala om att till viss del var det helt underbart att få höra någon säga: Du har haft rätt.

Han har avvikelser.... (även om hon nu inte får kasta ur sej diagnoser hur som!!)

Det var ungefär som att höra:

Du är inte en kass mamma, det är inte Du som brustit i uppfostran, däremot har Du gett honom chansen till att få leva sitt liv med samma rättigheter å livslust som alla andra!

Jag har jobbat med sådana här barn! Dock med allvarligare symptom å även andra diagnoser inblandade. Men nu handlar det om MITT barn! Å det är inte alls roligt. Jag har träffat föräldrar, men jag har fan aldrig förstått hur mycket man få kämpa för det lilla. En del syns det på hur dom kämpar... men inte alla. Folk ANTAR att det är brist i uppfostran. Bara det är kämpigt, att känna folks blickar när sonen sitter I en frysdisk.. eller slickar på tomaterna.. ligger på golvet å roterar medans en annan packar varorna i affären.

Men att folk på riktigt tror att barn får ADHD av att äta för mycket socker/godis?? E jorden platt?

Min son blir visserligen ett monster om han får i sej socker. Men det är inte det som GETT honom hans avvikelser! Han åt inte ett gram socker innan hans 1 års dag!

Nä.. nu ska jag i säng.. Ska ta en liten uppdatering om oss å vårat liv imorgon tänkte jag.

Å Stjärnöga! Kramar i massor!

Kram till alla er andra!